Fossilbildning

Publicerad 3 maj, 2012 av pa

Det kanske mest konkreta vi kan studera från forntidens växt- och djurvärld är fossil. Men de flesta djur och växter som dör förstörs på olika sätt genom den omgivande miljön, som en naturlig förruttnelseprocess eller genom rovdjur och asätare. Det är förhållandevis få som förstenas och blir till fossil.

Forskarna har gjort olika experiment för att se vad som händer med marina livsformer under deras första år som fossil (den övervägande delen av fossil består av bottenlevande havsdjur). Man vill bland annat se vilka temperaturförhållanden, vattendjup och kemiska processer som bäst bevarar fossilen. Och man har också fått igång mineraliseringsprocessen så att fossil börjat bildats. Men det har enbart skett vid laboratorieförsök som liknar förhållanden med mycket snabb katastrofartad begravning, inte ute i naturliga miljöer på havsbottnarna.

Numera ser man ofta i artiklar som rapporterar om nyupptäckta fossilfynd att forskarna pekar på hur snabbt fossilbildningen måste gått till. Men fortfarande finns många beskrivningar i såväl vetenskapliga publikationer som populära media om hur lång tid det kan ha tagit för fossil att bildats. Som exempelvis hur en organism kan ha sjunkit till havsbottnen då den dött och sedan legat där länge i bottenslammet innan den slutligen förstenats och blivit till fossil. Hur ett sådant fossil skulle undgått en naturlig förruttnelseprocess är något av en gåta.

Den översvämningsmodell som skapelsetroende forskare lagt fram håller bra som förklaring till hur fossilen bildats. Denna går ut på att olika djur och växter snabbt begravts under stora mängder sand, lera och annat löst material. Översvämningsmodellen förklarar också varför så mycket av det liv som fanns längst ner på havsbottnen bevarats, medan man mer sällan finner fossil av däggdjur och fåglar.

Enligt denna översvämningsmodell bildades de flesta fossil man finner världen över under en kort period i jordens historia, då mycket speciella omständigheter rådde. Över hela jorden kan man se spår efter en gigantisk översvämningskatastrof, inte bara genom de fossil som bildats, utan också i en mängd olika geologiska strukturer och formationer.

Källor: Science 1993 vol 262 sid 1207, Fox How to Make a Fossil och Mats Molén: Vårt ursprung 2000 sid 149-167

 

Share
Kategorier: Kortnytt | Etiketter: , | Leave a comment

Svettigt för evolutionister

Publicerad 23 april, 2012 av Anders G

Evolutionister får det svårare och svårare att försvara sin lära inför den moderna molekylärbiologin. På punkt efter punkt motsägs den av de nya rönen:

  • Det finns inga genuint positiva mutationer. Eller för att vara lite mer vetenskapligt nyanserad, man har aldrig observerat några. De exempel på positiva mutationer som brukar framföras är positiva bieffekter av informationsförstörande mutationer som bara innebär fördelar i vissa speciella miljöer. Detta gäller till exempel för bakterier som blir resistenta mot antibiotika och heterozygot sicklecellanemi som kan öka motståndskraften mot malaria.
  • Man betraktar inte längre DNA-koden som en endimensionell rad med bokstäver, utan den består av överlappande koder. Det betyder att en given kodsekvens ofta är gemensam för flera olika funktioner. Även om en mutation trots allt skulle råka bli positiv i ett avseende, blir den därför samtidigt negativ i flera andra avseenden. Dessutom utgörs en stor del av den genetiska koden av metainformation, dvs information om information. Det kan röra sig om hur koden ska lagras, läsas, regleras eller repareras. För att en mutation ska fungera behöver den därför ske samtidigt i koden och i metakoden. Detta inträffar inte om nu mutationerna är så slumpmässiga som evolutionsläran hävdar.
  • Låt oss dock för resonemangets skull anta att det finns mutationer som är positiva i alla överlagrade koder samtidigt. Då inträffar nästa evolutionära problem. En mutation kan vanligtvis inte väljas av det naturliga urvalet, beroende på att den sker på molekylnivå medan urvalet sker på individnivå. Däremellan ligger lager på lager av biologiskt brus. Det naturliga urvalet är bra på att rensa bort dödliga mutationer, men nära-neutrala (negativa och hypotetiskt positiva) har alldeles för liten effekt på den färdiga individen för att kunna ”upptäckas”. De ansamlas istället i arvsmassan.
  • Ånyo, för resonemangets skull antar vi att det finns positiva mutationer, att de är positiva i alla överlagrade koder samtidigt och att de får tillräckligt stor betydelse för den färdiga individen för att kunna selekteras av det naturliga urvalet. Evolutionslärans svårigheter är dock inte överstökade i om med detta. Mutationen kommer nämligen inte ensam utan tillsammans med andra. Även om en av dem råkar vara positiv så är de andra negativa. Den totala effekten för individen är därför fortsatt negativ. Att plocka russinen ur kakan och bara behålla de goda mutationerna är ingenting annat än darwinistiskt dagdrömmeri.

Evolutionsläran kommer snart att falla ihop med dunder och brak. Evolutionsbiologer kämpar idag med näbbar och klor för att behålla sin världsbild trots de nya vetenskapliga upptäckterna. Och detta är förståeligt. Ofta är det hela livsverk som står på spel. Men om man vill behålla någon form av trovärdighet måste man snart lyfta på hatten och avtacka den världsbild som så länge varit den allenarådande i det vetenskapliga samfundet. Richard Dawkins skrev 1987 i sin bästsäljare ”Den själviska genen” att Darwin gjorde det möjligt att vara en intellektuellt hederlig ateist. Kanske gällde det med den kunskapsnivå som gällde då. Men idag vet vi bättre!

För en grundligare genomgång av innehållet i denna artikel, se www.gardeborn.se/Modern_molekylarbiologi.html

Share
Kategorier: Reflektioner | Etiketter: | Leave a comment

Ny människoart från Kina?

Publicerad 5 april, 2012 av pa

Kan några fossila benrester i östra Kina härstamma från en hitintills okänd människoart? Det frågar sig några kinesiska forskare i en nyligen publicerad artikel. Benen sägs innehålla ”en märklig blandning av både ålderdomliga och moderna anatomiska drag” och dateras till ca 11 000 år. Det skulle alltså vara sent i historien, i ett evolutionistiskt perspektiv, som denna ”hitintills okända människoart” levde. Arbetsnamnet de fått är ”Red Deer Cave people” utifrån den mat som lämningarna visar att de tillagat i grottan.

Andra forskare är dock skeptiska. Lars Werdelin, paleontolog på Naturhistoriska Riksmuseet, säger i en intervju i Vetenskapsradion att något sådant är så gott som omöjligt att utvärdera. Därtill finns det alldeles för få fossilfynd att jämföra med från samma område i östra Kina med samma tidsdatering som de nyupptäckta fynden. Det mest framträdande drag man funnit hos den människogrupp, som fossilfynden representerar, sägs vara att de haft platt ansikte och väldigt breda kinder, så kallad okbåge. Men detta är egenskaper som även finns hos nutida asiater. Enligt Werdelin är det uppenbart att fossilen i den nypublicerade artikeln rör sig om Homo sapiens. Han anser sig ha svårt att tro att man kan få de nypublicerade fynden till en ny människoart.

Ett viktigt påpekande från Werdelin är också att det inte står någonstans i originalartikeln att det verkligen skulle röra sig om en ny, numera utdöd, människoart. Den slutsatsen har mest stått i sidoartiklar som rapporterat utifrån denna. De kinesiska forskarna som publicerat artikeln har mest bara antytt att det kan röra sig om en ny art. De lutar mer åt att det handlar om en modern människogrupp med ovanligt många s.k. arkaiska eller ålderdomliga drag.

Fossil från människor med sådana blandade drag är nu ingenting nytt. Det har det gjorts en mångfald fynd av tidigare, både i Kina och flera andra platser. (Se Genesis nr 1 2008.) Men intresset att hitta en helt ny människoart, man tidigare inte känt till, är stort bland evolutionsforskarna. Och spekulationerna får lätt fart även om faktaunderlaget inte alltid är så stort.

Alla nutida folkslag klassificeras som en enda art, Homo sapiens. Som bekant finns det här en stor spridning ifråga om utseende, som exempelvis hud- och hårfärg och kroppens och skelettets uppbyggnad. Stora variationer kan ibland förekomma även i en avgränsad del av världen eller enstaka folkgrupper. Ett exempel på detta är en studie, som gjorts på ben från nordamerikanska indianer, av den amerikanske paleoantropologen och evolutionsforskaren Owen Lovejoy. Han säger själv om studien – ”Denna amerikanska samling representerar onekligen en befolkning bestående av arten Homo sapiens. Ändå inkluderar den många ovanliga ben, som förmodligen skulle ha förts till en annan art, eller till och med ett eget släkte, om de hade upptäckts som enskilda fossil”. (Reader J Missing Links, Collins 1981, sid 232, citerad av Ryan Jaroncyk på creation.com)

Frågan är om det någonsin funnits flera olika arter av människor, eller om det bara rör sig om olika folkgrupper eller raser, som utvecklat olika särdrag inom en ursprunglig, gemensam genpool. Aposteln Paulus säger i sitt berömda tal på Areopagen i Aten att Gud ”har skapat människosläktets alla folk, från en enda stamfader, till att bosätta sig över hela jorden…” (Apg 17:26, 1917 års övers). ”Red Deer Cave people” har sin givna plats i detta släkte.

Källor: PLoS ONE, PhysOrg.com, NewScientist och Vetenskapsradion

 

Share
Kategorier: Kortnytt | Etiketter: , , , | Leave a comment

Ny Archaeopteryx

Publicerad 26 mars, 2012 av pa

Ett nytt fynd av Archaeopteryx, den så kallade urfågeln, har uppdagats i Tyskland. Det är det elfte fossilet som hittats hitintills av denna, nu så berömda fågel. Det är ett jämförelsevis litet skelett, jämfört med tidigare fynd. Skelettet är dock tämligen komplett, endast huvudet och ena vingen saknas. Fjäderavtrycken uppges vara ovanligt fina och röner därmed särskilt intresse för forskarvärlden.

Någon vetenskaplig publicering av fyndet finns dock inte ännu, då fossilet finns i privat ägo och nyligen har kommit till allmän kännedom. Det skedde genom att ägaren registrerat det som tyskt kulturarv. Och att det nyligen visasts på en stor, tysk mineralmässa i München – The München show. Därmed har det nya Archaeopteryx-fyndet kommit till forskarvärldens kännedom och säkerligen kommer en studie av detsamma snart att publiceras i någon känd vetenskaplig tidskrift.

Källor:
http://mineralientage.de/en/fossilworld/public-days/archaeopteryx-nr-11/ och Smithsonian.com

 

Share
Kategorier: Kortnytt | Etiketter: , | Leave a comment

Trilobiterna – hur förklarar man deras massdöd?

Publicerad 12 mars, 2012 av pa

Vid fossilexkursioner på Gotland infinner sig alltid ett intressant fenomen: Trots rikedomen av fossil av varierande slag, tycks det stora målet vara att hitta trilobiter. Jag vet aldrig att någon sagt att de är intressantast, men det ligger liksom i luften, att just trilobitsökande är det mest primära. Kanske är det för att de är utdöda, och att de enligt evolutionsteorin har varit det i 250 miljoner år? Varför de dog ut finns många teorier omkring, en av de senaste är att de inte kunde byta skal fort nog!

Trilobiter. Foto: Moussa Direct Ltd. / Wikipedia

Trilobiterna var bottenlevande djur, och vissa arter hade bl.a. komplicerade facettögon. De verkar ha gått en plötslig massdöd till mötes.

Trilobiterna levde troligen djupt nere i havsdjupen, och vissa av dem hade komplicerat byggda facettögon. Hos någon trilobit har man till och med funnit fint uppbyggda skydd, likt ett visir runt dess ovanligt, komplexa ögon. Andra arter saknade ögon helt. Namnet trilobit kommer från kroppens tre olika delar, de så kallade loberna, huvud, mellankropp och bakkropp. Man kan hitta rikligt av dem som fossil på många platser runt om i världen, även i Sverige. Trilobiter fanns i en mängd olika arter och varierande storlekar. Vissa av dem kunde bli över en meter långa, men de flesta rörde sig i storleksordningen mellan några millimeter och knappa decimetern. Många trilobiter ligger hoprullade, vilket tyder på att de försökt skydda sig mot någon annalkande fara i dödsögonblicket. Idag är de som sagt (så långt vi känner till) utdöda.

Trilobiterna var bottenlevande och enligt skapelsemodellen begravdes de under stora mängder sediment vid Noas flod. Eftersom de fanns i så rikliga mängder bör kanske några av dem ha överlevt en tid, men kanske inte i så stor skala att de klarade av havsbottnarnas instabilitet, som bör ha varit stor i synnerhet under den första tiden efter floden. Men de väldiga havsdjupen är till stora delar outforskade och vem vet, kanske finns där fortfarande trilobiter kvar i några okända nischer?

Att trilobiterna var bottenlevande förklarar också, enligt skapelsemodellen, varför de hittas så djupt ner i de sedimentära lagren. Enligt evolutionsteorin motsvarar de lager trilobiterna hittats i av en tidsperiod på 300 miljoner år (från kambrium till perm), vilken avslutades för ca 250 miljoner år sedan. För evolutionsforskarna är det något av ett mysterium att trilobiterna kunde överleva i 300 miljoner år och utvecklas i en sådan mångfald av arter och sedan, till synes så plötsligt, dö ut och försvinna. Den förklaring man brukar ge är att de utsattes för rovdjursangrepp av exempelvis fiskar och bläckfiskar. Men frågan blir då varför andra led- och kräftdjur kunde överleva bättre än trilobiterna, som visat sig så framgångsrika under så lång tidsperiod.

Danita Brandt från Michigan State University, som kommit med teorin att trilobiterna dog ut på grund av att de inte kunde byta skal fort nog, är också hon inne på rovdjurstanken. Hon menar att trilobiterna hade flera öppningsmönster i skalet, och att det kanske tog flera dagar för dem innan de fått ett nytt skal. Under tiden var de oskyddade och särskilt utsatta för angrepp. Dagens kräftdjur byter skal betydligt snabbare, för hummern exempelvis tar det några minuter. Och självklart kan man inte med säkerhet veta om det nu tog dagar, timmar eller minuter för forntidens trilobiter att byta sina skal. Men som en förklaringsmodell till deras utdöende känns teorin ändå en smula långsökt.

Men gott om trilobiter har det funnits som sagt, det kan man se av fossilen. Bara på Gotland, exempelvis, behövs det nästan bara att någon gräver en ny kanal eller några dammar, och det vimlar av trilobiter. Då Hemse kanal var nygrävd, hittade en fossilsamlare 300 trilobiter där på några få dagar. Många finns fortfarande kvar, oupptäckta i Gotlands berggrund och på många andra platser runt jorden.

Källor: New Scientist 1997 vol 155 26 juli sid 18, Johansson P “Caught with their cuticles down” och Wikipedia

 

Share
Kategorier: Kortnytt | Etiketter: , , , | Leave a comment

Långlivade fisködlor

Publicerad 4 mars, 2012 av pa

Några av forntidens fisködlor (ichtyosaurer) levde kvar i havet betydligt längre än vad forskarna hitintills har trott. Och mångfalden bland dem var stor ända fram till dess att de slutligen dog ut. Dessa forskningsresultat har nyligen publicerats i en artikel i PloS One (den öppna vetenskapsjournalen på nätet). Tidigare har forskarna trott att de flesta varianter av dessa fisködlor dog ut i en större massdöd på gränsen mellan jura och krita, och att enbart några former levde kvar under krita-tiden. Forskarteamet i den nya studien menar att så inte var fallet. Deras studie baseras på såväl nya fossilfynd som fossil från samlingar på olika museer. Den massdöd som ska ha inträffat mellan jura och krita tycks inte ha påverkat fisködlornas mångfald i någon nämnvärd utsträckning.

En förklaringsmodell med en världsvid översvämningskatastrof som Noas flod visar hur forntidens stora fisködlor dött och begravts på olika djup under stora sedimentmassor. Det förklarar också hur många av dessa reptiler är så välbevarade. Det öppnar också för tanken att alla kanske inte dog ut just under Floden utan att några av dem levde kvar i haven även efteråt. Precis som måste varit fallet med andra havsdjur och fiskar.

Forntidens fisködlor ses av forskarna som havsreptilernas motsvarighet till delfiner. Man tror att de liknat delfiner till utseendet, med den skillnaden att de rörde stjärten i sidled. Vissa forskare har även lagt fram teorier om att de hoppade likt delfiner över vattenytan. Storleksmässigt kunde de variera från under metern till stora giganter på över 20 meter. Enligt forskarna simmade de snabbt och kunde dyka till  stora djup. Fossilen visar att deras ögonglober var enormt stora, vilket indikerar att de såg bra även på djupt vatten. Forskarna tror även att de födde levande ungar, troligen med stjärten först, på samma sätt som delfiner.

Källor: PLoS ONE, PhysOrg.com och ICR

Share
Kategorier: Kortnytt | Etiketter: , , | Leave a comment

Svart Archaeopteryx

Publicerad 25 februari, 2012 av pa

En studie av en fjäder från Archaeopteryx visar att den, eller åtminstone den fjädern, förmodligen var svart. Det är nu inget nytt fynd som gjorts, utan den fjäder vars färgpigment nu studerats grundligt hittades redan 1861 i Bayern i Tyskland.

När någon ny studie om Archaeopteryx publiceras väcker det som regel genast stort intresse och rapporteras på olika webbsidor. Och självklart kan det vara intressant att känna till att den så kallade urfågeln, åtminstone delvis, var klädd i svart fjäderskrud.

Väl så intressant är att forskarna i studien också såg att fjäderstrukturen är identisk med den hos nutida fåglar. Då fjädern, enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan, är daterad till 150 miljoner år drar evolutionsforskarna slutsatsen att ”moderna vingfjädrar utvecklades redan för 150 miljoner år sedan under Juraperioden”.  I och för sig har detta påvisats flera gånger förut. Ett flertal andra studier har också visat att Archaeopteryx var en vanlig, om dock lite annorlunda fågel.

Källor: Nature, Science, PhysOrg.com och ScienceNews

Share
Kategorier: Kortnytt | Etiketter: , , | Leave a comment

Archaeopteryx = fågel

Publicerad 14 februari, 2012 av pa

För en tid sedan hävdade några forskare i tidskriften Nature att Archaeopteryx inte var någon fågel utan en dinosaurie. Artikeln skapade givetvis rubriker, och i kortare notiser framgick endast att “urfågeln var en dinosaurie”. Men granskade man det hela lite närmare upptäckte man att de forskarna som publicerat artikeln, själva medgav att bevisen för deras förslag var ganska svaga. (Se kortnytt i Genesis nr 3 2011.) [1] [2]

Andra forskare ställde sig tveksamma till studien och menade att att framtida upptäckter snabbt kunde ändra uppgifterna på nytt och placera tillbaka Archaeopteryx på fågelgrenen. Detta dröjde nu inte så länge  – för redan nu, knappt ett halvår efteråt kommer en studie som ger Archaeopteryx dess fågelstatus tillbaka. Studien är publicerad i den ansedda tidskriften Biology Letters, och de forskare som gjort denna har använt en mer detaljerad och noggrann analys för att visa att den så kallade urfågeln gör skäl för sitt namn.[3]

Det lite märkliga (och kanske tyvärr det förväntade) är att den nya, mer tillförlitliga studien, inte alls ger så många rubriker som den förra sämre underbygda gav. Man undrar därför lite vilket som är mest intressant, i så väl vetenskapliga som populära sammanhang – att publicera trovärdiga fakta eller skapa sensationella rubriker. Det finns dock undantag, måste påpekas, som exempelvis vetenskapslänken PhysOrg.com [4] som ofta rapporterar både brett och snabbt.
Ett annat exempel är den brittiska dagstidningen The Guardian, som nu var snabb med att placera tillbaka Archaeopteryx på den pinne den petats ner från i somras.[5]

Problemet är att många bara ser de första stora rubrikerna, men sällan eller aldrig andra forskares kritik eller då felaktigheterna tillrättaläggs. Tyvärr är Archaeopteryx inte det enda exemplet på detta.

Källor:

  1. [1] Nature 2011 vol 475 sid  465–470, Xu et al “An Archaeopteryx like theropod from China and the origin of Avialae” ↩
  2. [2] Nature ↩
  3. [3] Biology Letters ↩
  4. [4] PhysOrg.com ↩
  5. [5] The Guardian ↩

Share
Kategorier: Kortnytt | Etiketter: , , | Leave a comment

Gå en skapelsekurs i sommar!

Publicerad 14 februari, 2012 av pa

Varför inte åka till vackra Dalarna i sommar och gå en kurs om ursprungsfrågorna? Läs mer här!

Share
Kategorier: Evenemang | Leave a comment

Även fiskar använder redskap

Publicerad 30 januari, 2012 av pa

Forskarna upptäcker fler djur som använder redskap. Den senaste i raden är en så kallad läppfisk (Choerodon) från stora barriärrevet i Australien.

Fiskens bruk av verktyg upptäcktes när en forskare dök vid det berömda barriärrevet, utanför Palau. När han hörde ett mystiskt knackljud simmade han dit, varifrån ljudet kom, och fick se en fisk som rotade fram en mussla på havsbotten. Sedan slog fisken musslan mot en sten för att bryta sönder skalet. Behändigt nog hade forskaren en undervattenskamera i handen och kunde dokumentera sin intressanta iakttagelse.

Att så vitt skilda djur som fåglar, däggdjur och fiskar har en viss intelligens och kan använda redskap förvånar inte den skapelsetroende: En Intelligent Designer har försett sin skapelse med detta. Den evolutionstroende däremot måste förklara hur denna förmåga kan ha utvecklats, kanske flera gånger om.

Källa: Science

Share
Kategorier: Kortnytt | Etiketter: , | Leave a comment

Ny kunskap om flygödlor

Publicerad 11 januari, 2012 av pa

I Kina har palaentologerna hittat en fossil flygödla tillsammans med ett ägg. Det kinesiska forskarteam som studerat fossilet menar att fyndet fördjupar kunskapen om forntidens flygödlor. Bland annat visar det på ett tydligare släktskap med reptiler än med fåglar, vilket forskarna diskuterat under lång tid bakåt. Fossilet är klassificerat som Darwinopterus, en typ av flygödlor som man hittat flera fossila lämningar av i Kina.

Darwinopterus. Foto: Didier Descouens / Wikipedia

Ett fossilt ägg från flygödlan Darwinopterus har hittats. Allt mer tyder på att flygödlorna var en egen grupp reptildjur, och inte någon "förfader" till nutida fåglar.

Ett tydligt reptilägg, inte fågelägg. Det är ägget som hittats tillsammans med flygödlan som mer liknar ett mjukt reptilägg än ett hårt fågelägg. Det saknar exempelvis kalciumkarbonat som finns i fågelägg. Andra fossil i lagren runtomkring innehåller kalk, vilket visar att förhållandena var sådana att kalk borde bevarats om det funnits där. Jan Ove Ebbestad, paleontolog vid Evolutionsmuseet i Uppsala, säger till svenska vetenskapsradion: “Oftast har man en bild av flygödlor som fåglar: Att de hade bon och skötte om sina ungar.” Reptiler däremot gräver oftast ner sina ägg, och därför drar forskarna slutsatsen att flygödlorna kanske inte var så särskilt goda föräldrar.

Olika beteenden hos reptiler. Några säkra slutsatser går givetvis inte att dra då flygödlorna är utdöda och deras levnadsmönster inte längre går att studera. Trots allt var dessa flygödlor en unik grupp av reptiler, och beteendet hos olika nutida reptilgrupper kan se lite olika ut. Om vi ser på krokodilerna tycks honan åtminstone för en kort tid ha uppsikt över sina ungar. Deltakrokodilen bygger exempelvis ett bo av hopsamlade växtdelar, och hos ett flertal krokodilarter vaktar honan äggen sedan de grävts ned i sanden. Ibland hjälper hon även de nykläckta ungarna ned till vattnet, genom att försiktigt bära dit dem i munnen.

Om man vänder på det finns även fåglar som inte tar hand om sina ungar. Ett exempel på detta är malleefågeln i Australien där ungarna går direkt ut i bushen, så snart de kläckts, och klarar sig helt och hållet själva.

Olika arter eller hane och hona? Hur än det ser ut med föräldrarskapet så visar det välbevarade ägget, som hittats tillsammans med det kinesiska fossilet, att det rör sig om en hona. Att hitta ägg tillsammans med fossil från flygödlor är ganska sällsynt – det har bara hänt vid ett fåtal tillfällen. Det nyfunna skelettet i Kina saknar den huvudbonad som ibland finns hos fossila flygödlor. Forskarna ställer sig därför frågan om det kanske endast var hannarna som bar dessa huvudprydnader. Av de fossil man hittat av den aktuella arten Darwinopterus har de fossil man hittat med  “huvudprydnader” även visat tendens på smalare bäckenben. Detta är givetvis intressant med tanke på äggläggningen. Det skulle innebära att de flygödlor som tidigare klassificerats som olika arter, ibland kan vara av samma art, fast det rör sig om hane och hona. Forskarna vill nu gå igenom tidigare fynd av flygödlor i ett försök att könsbestämma dem. Man räknar med att det då blir ett antal färre arter än det hundratal som hitintills klassificerats.

Forskare ifrågasätter. Alla forskare håller dock inte med om att avsaknaden av huvuprydnad visar att det rör sig om honor. En amerikansk forskare, Kevin Padian, menar att det lika väl kan röra sig om en ung individ. Han jämför med dinosaurier där yttre attribut som exempelvis horn och halskragar växte ut och blev större ju äldre dinosaurierna blev. Padian ifrågasätter också om det verkligen är ett ägg man hittat tillsammans med kinesiska Darwinopterus. Bland annat tycker han att ägget är alldeles för stort i förhållande till flygödlans kropp. Det team som studerat och publicerat fyndet anser dock att storleken på ägget helt matchar flygödlans bäcken.

Oavsett vad fortsatta studier visar, av såväl detta fossil som andra flygödlor, står det klart att de forntida flygödlorna var en egen och väldigt speciell reptilgrupp. Någon klar indikation på släktskap med fåglarna har aldrig kunnat påvisas. Och om ägget från det nyfunna fossilet i Kina verkligen är ett ägg, som det mesta pekar på, tar det ytterligare ett steg bort från teorierna om flygödlornas släktskap med fåglarna.

Källor: Science, New Scientist, PhysOrg.com och Vetenskapsradion

Share
Kategorier: Kortnytt | Etiketter: , , , | Leave a comment

Fjädrar blir till dinosaurier

Publicerad 20 december, 2011 av pa

Det här med befjädrade dinosaurier blir allt märkligare. Hitintills har det varit fjädrarna som saknats, eller att fjädrarna visat sig vara något annat än just fjädrar. Det vill säga om man går in och granskar fossilfynden lite närmare i den vetenskapliga litteraturen.

I de senast publicerade fynden har man dock hittat fjädrar. Men här saknas det istället dinosaurier! Ändå skriver man i rapporteringen om fynden att högt utvecklade fåglar levde tillsammans med “håriga” dinosaurier. De fossila fjädrarna är inneslutna i bärnsten från Alberta i Kanada. Enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan har kritalagren med bärnstenen daterats till ca 80 miljoner år.

Det är alltså två olika slags fynd det rör sig om. Den ena fjädertypen uppges vara mycket lika dem hos nutida fjädrar. Till och med pigment finns kvar hos de små, men välbevarade fjäderresterna. Den andra “fjädertypen” är av lite mer osäkert slag och benämns som så kallade “protofjädrar”. Det är ett begrepp som förekommer alltmer i samband med dinosaurier, där forskarna tror sig ha hittat fjädrar. Flera forskare tyder dessa tidigare fynd istället som andra strukturer. Den vanligaste förklaringen är stela, tunna filament eller fibrer som suttit under dinosauriens skinn, för att uttrycka det hela lite enkelt.

I den ovannämnda kanadensiska bärnstenen tycks det också osäkert om det verkligen rör sig om några så kallade protofjädrar, eller några andra filament. En av forskarna påpekar att såväl minsta lilla hudbit som något som ens avlägset påminner om dinosaurieben saknas i bärnstenen. Han menar att det öppnar för möjligheten att de strukturer man ser i bärnstenen inte kan kopplas ihop med dinosaurier över huvud taget. Så rätt han förmodligen har!

Källor: Science, Science NOW, PhysOrg.com, New Scientist, ScienceNews och ICR

Share
Kategorier: Kortnytt | Etiketter: , , , | Leave a comment

Utvecklingen av utvecklingsläran

Publicerad 7 december, 2011 av Anders G

Evolutionsläran är inte bevisad. Det är inget konstigt med detta. Ingen naturvetenskaplig teori kan bevisas i strikt mening, eftersom även om man har tusen observationer som ger ett visst resultat, kan det alltid finnas ett tusenförsta som ger ett annat. Värre är att evolutionsläran inte är motbevisad, eller rättare sagt att den inte går att motbevisa. En teori växer i trovärdighet ju fler motbevisningsförsök den överlever. Till exempel har gravitationsteorin stått pall mot motbevisningsförsök i över 300 år och kan därför betraktas som nästan bevisad, men bara nästan. En teori som inte utsätts för motbevisningsförsök är inte trovärdig. En teori som inte kan motbevisas ska inte ens betraktas som vetenskaplig. Evolutionsläran är en sådan teori. Varför?

Det beror på att inga nya observationer kan motbevisa evolutionsläran. Den är så flexibel att även om man hittar något i naturen som egentligen är motsatsen till evolution så uppfinner man en ny evolutionistisk mekanism som kan förklara även detta. Nedan följer några exempel på sådana efterhandskonstruktioner. Bry dig inte om om du inte förstår alla ord (eller googla). Syftet är inte att kritisera de enskilda evolutionistiska mekanismerna utan att kritisera den evolutionistiska metoden att skohorna in allt man hittar i läran:

  • Om organismernas likheter stämmer med det antagna evolutionsträdet sägs detta bevisa en divergent evolution. Om inte, har det skett en konvergent evolution.
  • Om man hittar sekvenser av organismer mellan arter sägs det bevisa en gradvis evolution. Om inte, bevisar det en punkterad jämnvikt.
  • Om man kan ordna organismernas egenskaper i nästlade hierarkier ser man en harmonisk evolution. Om inte, ser man en mosaikartad evolution.
  • Om den genetiska variationen är liten så beror det på en selektiv evolution. Motsatsen beror på en neutral evolution.
  • Om man kan identifiera stamfäder och ättlingar ritar man fylogram som ska bevisa evolutionen. Annas ritar man kladogram.
  • Om fossilen uppträder i de berglager man förväntar sig är sedimenten orörda. Annars har de utsatts för geologiska omvandlingar.
  • Om en levande art är olik sin fossila motsvarighet har den utsatts för en biologisk variation. Om inte, har vi ett levande fossil.

Hur i all världen ska evolutionsläran kunna motbevisas när den är så anpassbar att allt ryms inom dess sfär? Den är fullständigt immun mot motbevisning och därför inte vetenskaplig. Nya fynd testar aldrig evolutionsläran. De testar evolutionisters uppfinningsrikedom. Det enda som egentligen utvecklas är därför utvecklingsläran.

För en utveckling av dessa tankar se här.

Share
Kategorier: Reflektioner | Etiketter: | 1 Comment

Palpbagge i Sibirien

Publicerad 28 november, 2011 av pa

Ett forskarteam, som undersökte en fossil insekt från Sibirien, upptäckte att det rörde sig om en nutida form av palpbaggar (Helophorus sibiricus). Upptäckten gjorde forskarna något förvånade, då fossilen daterats till ca 20 miljoner år.

Palpbaggarna finns i över 2000 arter över hela världen, ett 80-tal i Sverige. Många av arterna lever i vatten eller i bottenslam. För att förnya sitt luftförråd, som de har med sig under täckvingarna och kroppen klättrar de upp till vattenytan på växterna i vattnet. Det är väldigt små insekter det rör sig om, endast ca 1,5 – 5 mm långa.

Enligt svenska vetenskapsradion är det nu en intressant fråga för forskarna att söka svar på är hur en sådan art har lyckats ta sig igenom årmiljoner av varierande klimat. Som vanligt ifrågasätts inte tidsdateringen som sådan.

Källor: ZooKeys, PhysOrg.com och Vetenskapsradion

Share
Kategorier: Kortnytt | Etiketter: , , | Leave a comment

Om pandor och bambu

Publicerad 20 november, 2011 av pa

Att jättepandor nästan enbart lever på bambu är bekant för alla och envar. Det borde de egentligen inte klara av, eftersom de är björnar och därmed saknar enzymer för att spjälka träfiber. Inte nog med det: de saknar även den långa tarmkanal, som andra växtätare har.

Pandor.

Jättepandan är en ganska speciell medlem i björnfamiljen. Så långt man kan se av fossilen har den alltid varit en panda.

Nu tror dock några kinesiska forskare att de hittat förklaringen. De har nämligen upptäckt några speciella bakterier i pandornas matspjälkningssystem som bryter ner en del av cellulosan i bambun. Tillsammans med extra starka tänder och tuggmuskler, samt rikligt med tarmslem gör detta att de klarar av den hårdsmälta dieten.[1] [2]

En analys av fossila tänder från en jättepanda visar att även forntidens pandor levde av den unika bambudieten. Tänderna kommer från en skalle som hittades i en grotta i södra Kina för några år sedan.[3] [4]Den panda, som skallen kommer ifrån, beräknas ha varit endast metern hög, medan dagens jättepandor normalt blir cirka 1,5 meter höga. Men några långtgående slutsatser om hur stora de forntida pandorna blev, jämfört med dagens går nu knappast att dra utifrån en enda skalle.

Enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan dateras skallen till cirka två miljoner år. Någon större skillnad, förutom storleken, mellan den fossila skallen och dagens pandor visar inte fossilen. Däremot skiljer sig även den forntida pandan likt den nutida från andra björnar. Pandan klassificeras dock numera som en ”vanlig” björn, och inte som en så kallad halvbjörn, vilket den gjorde tidigare.

Källor:

  1. [1] PNAS ↩
  2. [2] PhysOrg.com ↩
  3. [3] PNAS ↩
  4. [4] Science ↩

Share
Kategorier: Kortnytt | Etiketter: , , | Leave a comment